onsdag 5 mars 2014

Yogaklassen igår

Om ni visste vad det är roligt att vara yogalärare. Det trodde jag aldrig, innan jag själv blev det. Det måste vara tråkigt att sitta där framme och visa övningar och sen sitta stilla, tänkte jag. Och sen när alla vilar, gud så trist för läraren.
Men se, det är det inte. I kundaliniyoga-traditionen, där går det ju till så att läraren visar övningen och sen sätter igång eleverna. Oftast gör läraren inte övningen samtidigt som eleverna. Ibland blir det så i alla fall, just för att man som elev ska kunna titta upp och kolla på läraren om man gör rätt. Hur var det nu? Andas in åt höger, vrid åt vänster. Eller hur var det med armarna? Ja, ni förstår. Den som är lärare ska förstås inte vara upptagen med att göra sin yoga, och därför missa att kolla in deltagarna.
Och det är det som är så härligt med att vara lärare. Att se människor hitta yogan oavsett fysiska förutsättningar. Stela ryggar kanske bara fälls fram någon millimeter, axlar som ska dras upp mot öronen rubbas knappt. Men nästa gång - då kanske det är två millimeter. Eller inte, det spelar ingen roll. Jag älskar att se människor fokusera inåt och koncentrerat bara vara med sig själva. Om ni fattar. Det är knappt så man vill störa med att gå vidare med nästa övning.

En kundaliniyogalärare korrigerar eleverna endast verbalt. Vi går inte runt och petar eller drar i någons kropp. Vi bara påminner om vad som är viktigt att tänka på under övningen - och se, likt magi brukar den som kanske gjorde lite fel, förstå och rätta till. Det är jätteskönt.
När jag för några år sedan hade en utflykt i ashtangayogans värld, blev jag först förfärad och förskräckt när läraren eller någon av lärarassistenterna kom och la sig på mig, eller drog i mitt ben eller rättade till min arm. Hjälp, tänkte jag. Rör mig inte, jag yogar ju. Men det är olika i de olika traditionerna och visst vande jag mig vid det, även om jag aldrig riktigt gillade det.

Nåväl. Vart vill jag komma? Jo, den energi som jag får av att undervisa är fantastisk. Jag går aldrig från en yogaklass trött och utpumpad. Nej, påfylld, glad och fri kliver jag där ifrån, med ett stort leende. Det är som den bästa presenten att dela med sig av yogan. Bli lärare du med!

Här ser du vackra trapphuset på Luntmakargatan 94, där Malavé Do har sina lokaler.  När jag kommer ut här ler jag alltid.